Oh vad jag saknar tävlingarna!

När jag utbildade mig till kommissarie (domare) inom cykling hade jag ingen aning om vilken fantastiskt rolig roll det är och hur svår den är! På grund av Covid-19 så har den delen varit helt nestängd och jag saknar det enormt mycket!

Det är något speciellt att komma till en tävling - först att få träffa alla fantastiska arrangörer, kommissariekollegor från olika delar av Sverige och ibland andra länder, funktionärer och sist men inte minst alla duktiga åkare! Stora som små som gör sitt absolut bästa. Ibland går det över förväntan och ibland inte alls. Jubel och tårar i en skön blandning.

För mig som ofta sitter i en bil bakom en klunga är det alltid spännande - ingen tävling är den andra lik. Man vet inte vad som väntar runt nästa krök - så mycket som kan hända. Pulsen slår, fullt påslag av adrenalin och sedan kommer lugnet när starten gått! Dialogen i kommunikationsradion med ledarbilar, sjukvårdare eller andra följebilar. MC som åker före åkarna och hjälper till att hålla bilarna i schack. Att vara kommissarie är beroendeframkallande! Roligt, spännande, utmanande och helt underbart!

Att få vara en del i den här härliga cykelfamiljen är en förmån och jag kan varmt rekommendera den som funderar på att vara kommissarie - utbilda dig! Det är bästa boosten av energi... ibland lite över förväntan kul:-)! Kossorna var ett exotiskt oväntat inslag från U6 i Tidaholm förra året - och nej jag är inte van vid stora massiva kossor! Men, jösses vad jag har skrattat (och några till ska jag tillägga) åt mina lama försök att mota dem av vägen.